KarlRederiet Tor Line var under många år en mycket viktig aktör och innovatör i Göteborgs hamn och inom den internationella sjöverksamheten. Få av oss äldre har glömt den välbekanta logotypen med vågorna och ringen på fartygen som angjorde Skandiahamnen. Upplevgbg har träffat Tor Lines’ f.d. personalchef Agneta Eriksson för att ta med er på en historiskt spännande havstur bland containrar och passagerarhytter.
Frakten av varor och människor har länge präglat Nordsjön. Metoderna har ständigt förfinats och volymerna ökat i takt med båtarnas konstruktion och kapacitet. På 400-talet började folkstammar i Nordsjöområdet lämna sina boplatser för att besätta nya områden. Jutar från dagens Jylland i Danmark och angler från Schleswig i Tyskland tog sig över havet till Storbritannien. Genom vikingarnas snabba och effektiva skepp kunde de utföra handelsresor och erövringar längre bort än det som historiskt tidigare varit möjligt. Sjöfarten möjliggjorde den svenska stormaktstiden mellan 1600- och 1800 talen och Svenska Ostindiska kompaniet utförde handel med fjärran länder. Utöver det byggdes kanaler för sjöfartshandel inom Sverige.
Detta arv har därefter levt vidare, präglat vårt område och varit mer eller mindre nödvändigt för vår regions utveckling och överlevnad. När ångbåten uppfanns under industrialiseringen var den inte bara en teknisk revolution, utan gav även möjligheten att avsevärt förkorta transporttiden och öka fartygens godsmängd. Detta blev grunden för den moderna sjöfarten genom maskindriven frakt av varor, som dock fortfarande lastades på och av på traditionellt vis med kranar.
Den moderna konkurrensen om Nordsjöns vågor har alltid varit hård och bland rederierna har det ofta talats om ”Slaget om Nordsjön”. Rederiet Tor Line, som bildades 1965, gjorde officiellt sin entré i Göteborgs hamn den 9 mars 1966 och blev ännu en spelare i sjöfartskriget. Det var genom en fusion av de två bolagen Rederi AB Rex och Transoil som Tor Line grundades (namnet är en sammanslagning av initialerna Trans-Oil och Rex). Detta skulle bli startskottet för en tid av stora innovationer, uppköp och nyetableringar.
Det nya rederiet styrde sin verksamhet med både frakt och passagerare från Tor Line-huset på Hisingen, vid den nybyggda Skandiahamnen (som innan dess bestod av ett sumpmarksområde som fylldes med landmassor). Med hjälp av den nya anläggningen fick Tor Line snabbt möjligheten att utveckla sitt nytänkande och att introducera nya kreativa lösningar. Detta mynnade ut i uppfinningen av ett helt nytt koncept som revolutionerade godsmottagningens av- och pålastningsprocess.
Sedan länge hade rederierna stått inför ett dilemma om vem som skulle ta ansvar för transporten när godsen transporterades från dörr till dörr, från leverantören till slutkunden samt hur man kunde korta ned tiderna gällande frakthanteringen. Tack vare den goda uppfinningsförmågan som fanns på Tor Line började man med lastvagnar rulla in och ut godsen på räls, istället för att lyfta på och av med kranar. Denna innovativa process förkortade avsevärt tiden för frakthanteringen vid hamnarna samt effektiviserade hela lastningsprocessen. Sedermera blev detta en vedertagen procedur och ett begrepp som används internationellt än idag och kallas Roll-on Roll-Off (RoRo).
Konceptet krävde omfattande investeringar i form av nya terminalbyggnader och omgjorda hamnar. I Storbritannien anlades Tor Line’s första frakthamn i Tilbury, som senare flyttades till Immingham. I Belgien blev det Ghent, Rotterdam i Nederländerna, Klaipeda i Litauen (efter ett rederiförvärv) och senare Brevik i Norge.
Marknadsläget för sjöfrakt manade ständigt till förbättringar för att hitta fördelar gentemot konkurrenterna. Tor Line hade redan från början denna förmåga och gav sina uppdragsgivare kundanpassade lösningar. Bland sina storkunder med särskilda behov fanns Volvo (för frakt av personbilskomponenter, motorer och reservdelar mellan fabrikerna i Europa), SAAB och lite senare även Stora Enso, där man anpassade lastbärarna för att smidigt få in och ut de stora pappersrullarna från fartygen. Särskilda lastbärare för bearbetat och obearbetat stål skapades även för kunder som önskade få stålgods fraktat. Alla dessa anpassningar effektiviserade avsevärt lagerhållningen för industrierna samt erbjöd ett betydligt bekvämare förfarande för personalen under frakten från dörr-till-dörr, tack vare all service som erbjöds ombord.
Fartygen blev direkta förlängningar av industriernas produktionslinje och konceptet ”Just in time” blev etablerat, vilket innebär att godset skulle nå industriernas produktionslinjer precis i tid för användning med minimal kostsam lagerhållning innan. Eftersom båtarna snabbt lastades på och av behövde de samtidigt inte ligga i hamn under längre tid. Hamnarna effektiviserades därmed och kunde ta emot fler fartyg än tidigare. Konceptet kopierades senare av flygindustrin för att hålla flygplatsavgifterna så låga som möjligt, vilket gav upphov till lågkostnadsbolagen. Som en följd av effektiviseringen ökade mängden gods mellan 1966 till 1976, från 1,46 till 2,12 miljoner ton, d.v.s. en ökning med 45 % på runt tio år.
I takt med de ökande transportvolymerna växte Tor Lines’ flotta. Sedan rederiet grundades har det varit ägare till 25 Ro-Ro fartyg och använt sig av totalt 95 stycken. M/S TOR ANGLIA var rederiets första fartyg. Det tillverkades 1966 på Flender-Werke i Lübeck i Tyskland och hade en marschfart på 22 knop, vilket var en mycket hög fart på den tiden. Med den tilltagande verksamheten på havet handlade ”Slaget om Nordsjön” numera om en allt hårdare konkurrens. Vilket till slut ledde till att flera av aktörerna fick kasta in handduken. Så blev fallet för det anrika rederiet Svenska Lloyd, som 1977 fick lägga ned verksamheten genom uppköp av huvudägaren Broströms.
För att säkra rederiernas framtid inleddes måna nya samarbeten. Redan 1978 inledde Tor Line ett samarbete med det brittiska rederiet Ellerman’s Wilson Line. Två år senare var det dags för rederiet att förvärva Svenska Lloyd från Broströms och bolaget bytte namn till Tor Lloyd. Samtidigt pågick jakten på nya kunder och leveransmöjligheter, bl.a. med FIAT i Italien och Iggesunds Pappersbruk (sedermera Holmen AB) i Sverige.
De nya affärsmöjligheterna och den följande tillväxten på fraktsidan bromsades upp av Tor Lines’ passagerarverksamhet, som dessvärre sedan starten hade varit en ekonomisk belastning, trots det storartade och banbrytande konceptet med ro-ro-färjor för passagerare i kryssningsfartygsklass. Det tuffa marknadsläget och ökande förluster för Tor Lines’ passagerarverksamhet tyngde bolagets ekonomi alltmer. Det svenska rederiet hade kommit till vägs ände och under våren 1981 såldes Tor Lines’ passagerarverksamhet till danska DFDS (Det Forenede Dampskib-Selskab). Under förhandlingarna blev DFDS också intresserade av att överta fraktverksamheten, vilket verkställdes 1982. Sedan dess och än idag ingår Tor Line i den danska koncernen. Fraktverksamheten kunde gå vidare, men istället för vågor och ringen som kännetecken pryder nu istället ett vitt malteserkors båtarna och bolaget.
